Soligt längs Stor-Ulvån

Vi vaknade tidigt på Blåhammaren efter en kylig natt. Det var den kallaste hittills, vår termometer inne i tältet visade en bottentemperatur på 4°C. Under natten vaknade jag av att jag frös runt klockan 2 och bylsade på mig alla kläder jag hade: dubbla underställ, mössa, dunjackan; bara vantarna som inte åkte på. Efter det sov jag ganska bra, även om jag vaknade och steg upp lite tidigare än vanligt.

Väl ute ur tältet var vädret inte så annorlunda mot gårdagen, det var blåsigt, molnigt och kallt. När vi tittade nedför berget mot dalen kunde vi dock se att solen lyste, så det var kanske bara här uppe det var molnigt.

Vi åt vår frukost inne på fjällstationen och monterade sedan ner alla våra tält och gav oss iväg. Nu äntligen lite nedför.

Även om det fortfarande blev kallt blev vädret snabbt bättre, de låga molnen från natten och morgonen lyfte snart och vi kunde till och med se lite blå himmel här och där.

Snart sprack det upp ordentligt och vi fick fin sikt på långt håll. Men toppen av Storsylen fick vi inte se. Vi hade nog oerhörd tur med när vi valde att bestiga toppen, alla dagar efter var den täckt av moln och det var väldigt blåsigt.

Vi följde flera vattendrag ned för berget, vi hade samma mål: Stor-Ulvån som sedan vi skulle följa ned till Storulvåns fjällstation.

Väl nere för de värsta backarna fick vi lite lä och temperaturen sköt uppåt snabbt. Jag zippade snabbt av benen och gick sedan i shorts. Dunjackan hade jag redan hunnit ta av mig.

Vi tog ett kort stopp för ett toalettbesök vid Ulvåtjärns vindskydd men traskade sedan vidare. Vi hade på förväg bestämt att vi skulle hoppa över lunchstoppet för att snabbare komma fram till fjällstationen.

Med ungefär 3 kilometer kvar kom vi tillbaka till trädgränsen. Nu kändes det nära.

Med 1,5 kilometer kvar kom vi in på samma stig som vi gått tre dagar tidigare, nu kändes det verkligen nära. Bitvis var det ganska tekniskt, och vi vill inte riskera någon stukning på mållinjen så vi tog det lugnt.

Efter 13km vandring anlände vi fjällstationen. Våra vandringskompisar från första dagen och toppturen var redan där. Vi pratade lite med dem för att sedan avsluta med en sen lunch på fjällstationen; Det blev en väldigt god hamburgare (och inte bara för att vi var hungriga).