Mot Sylarna

Dagen började med att snabbt montera ner tältet för att sen förbereda det sista för vår 4-dagars vandring. När väl det var klart gick vi in i restaurangen på fjällstationen och åt en lyxig frukost med utsikt över dagens vandringsled.

Sen var det dags att börja vandringen. Eftersom vi inte hade varit särskilt effektiva blev vår avgång samtidigt som busslasterna med vandrare ankom fjällstationen.

Utrustningen

Innan vi gick gjorde vi dock en vägning av våra väskor med allt i. Jag och Jossan hade tyngst packning; min landade på lite över 14kg med vatten och mat inräknat.

Se all utrustning på Packstack.

Från Storulvån mot Sylarna är det mestadels uppförbacke, eftersom Storulvån ligger i en dal är det uppför oavsett riktning.

Vi tågade iväg med våra tunga ryggsäckar på ovana ryggar, efter månader utan tung packning på ryggen kändes det tungt och ganska obekvämt.

Var det så här det skulle kännas hela tiden?

Men utan flera mil i benen hade vi mycket energi och marscherade på i god fart.

Temperaturen var över 20°C och det var strålande sol, varmt! Men vetskapen om att resten av Sverige hade besvärlig värmebölja gjorde att det kändes lite lättare att hantera.

Ända sedan vi kom fram till Åre hade vi sett Sylarna på avstånd, de tornar sig över alla andra berg och kullar i området. Nu började vi äntligen se dem komma märkbart närmre.

På vår senaste vandring i Omberg hade vi stora bekymmer att hitta vattenkällor, där var det helt torrt i bäckarna. Här var det inga bekymmer, vi hade utan problem kunnat klarat oss på bara en kåsa de flesta sträckorna.

Halvvägs på sträckan kom vi till vindskyddet Spåjme där vi (eller rättare sagt, lite innan) åt vår lunch.

Vid Spåjme hade vi avklarat strax hälften av de höjdmeter samt distans som skulle ta oss upp till nästa fjällstation. Men det gick inte bara uppför, inför nästan varje bäck var det en backe vi skulle nedför och sen ta oss uppför efteråt.

Efter ån Enan var det dags för dagens sista stigning. Här började Sylarna och bergen runt dem bli riktigt stora.

Någon kilometer senare passerade vi raststugan Gamla sylen, här började vi bli riktigt sega i benen och axlarna.

Med bergen tätt inpå kände man sig väldigt liten.

Till slut kom vi äntligen upp till fjällstationen, runt 17 km senare.

Vädret var väldigt klart och gav en fin bild över Sylarna som vi skulle göra ett försök att bestiga dagen därpå, lyckligtvis med minimerad packning.

Fjällstationen var väldigt fin med väldigt god service. Den upplevdes mer som ett fint hotell än ett vandrarhem. Verkligen STF när det är som bäst.

Vi slog upp vårt tält några hundra meter från stationen bland alla andra tält.

Den fina varma dagen slutade i en helt fantastisk solnedgång. Finare än så här blir det inte!

Under dagen hade vi också slagit följe med ett annat gäng som hade ungefär samma plan som vi. Vi sa att vi skulle försöka oss på toppturen ihop. En i det gänget hade själv bestigit Storsylen för många år sedan och hade koll på en bra rutt upp.

Det kändes betryggande.