Omberg runt

Under midsommarhelgen vandrade vi Omberg runt med start i Stocklycke i södra delen av Omberg, upp till Borghamn norr om Omberg och sedan tillbaka till Stocklycke igen.

Vi följde leden Omberg runt (som också går längs med Östgötaleden) men vek av vid några ställen i den södra delen för att komma upp på Hjässan.

I kartan som följer är rutten vi vandrade utmärkt med orangea prickar.

Dag 1, mot Borghamn

Vi började vandringen med att gå ned mot Stocklycke hamn, även om den inte följer rutten så är utsikten alltid värt en liten omväg.

Vi följde sedan den vita leden med namnet Omberg och istiden som ansluter till Omberg runt-leden.

Första delen av vandringen började med en hel del klättring tills vi kom bort till Pers sten där det också finns en utsiktsplats.

Från Pers sten gick vi sedan på skrå ovanför klipporna ner mot Älvarums udde där vi skulle äta vår lunch. Här var vi hela vägen nere vid Vättern.

På Älvarums udde har vi god sikt mot resten av dagens vandring som skulle ta oss upp när toppen av den norra delen av Omberg och förbi utsiktsplatsen vid Ombergs västra väggar (som syns i mitten av bilden ovan).

Efter Älvarums udde gick vi svagt uppåt och tuggade i oss höjdmeter, omgivningen skiftade mellan bokskog, ekskog och ängar.

Efter att ha gått på skrå väldigt länge och bara några hundra meter ifrån Ombergs västra väggar och de lodräta klipporna där började vi undra när vi faktiskt skulle ta oss upp de sista höjdmetrarna.

Det visade sig att allt kom på en enda brant backe. Här var vi väldigt nöjda att vi hade vandringsstavar med oss för att få lite extra grepp.

Sen fick vi belöningen, både i form av lite vila men också perfekt väder för utsikt.

De gånger vi besökt Ombergs västra väggar tidigare så har vi alltid haft maximal otur med dålig sikt och ibland ösregn, som förra året då vi hade fint väder med god sikt hela dagen för att få dimma och moln precis när vi skulle till utsikten.

Efter Västra väggar började vi bli lite slitna, vi hade inte gått så långt med det var väldigt teknisk vandring med mycket upp och ner, så vi kämpade bara på för att komma fram. Mängden av mygg biten från Västra väggar norrut mot Borghamn gjorde också att kameran inte åkte fram heller.

Väl framme i Borghamn tog vi ett välbehövligt dopp i hamnen (enligt en annan badare var det 16°C) följt av en liten rekognoseringsrunda på området för att se var vi skulle slå upp våra tält och var vi hade tillgång till vatten och toalett.

Sen gick vi norrut runt 400 meter till en grillplats och ett vindskydd vid en strand där vi skulle laga vår middag.

Middagen bestod av grillad korv (som vi eldade med drivved från stranden) och spagetti.

Kvällen spenderade vi sedan med lite njutning av solnedgången över hamnen.

Tältplatsen låg precis intill en stenbrott, enligt vandrarhemmet var detta ofta aktivt nattetid så man fick vara förberedd på lite oljud, men eftersom det var midsommarhelgen en natt mellan söndag–måndag så slapp vi det.

Dag 2 (tillbaka till Stocklycke)

Andra dagen var det en längre sträcka vi skulle gå, men enklare vandring med färre höjdmeter. Vi gick också på andra sidan av berget, så vi hade inte längre lyxen med den svala brisen från Vättern.

Leden gick både på nästan helt övervuxna stigar och öppna grusvägar. Och det var mygg i princip överallt. Enda pausen vi fick från dem var när vi kom ut i det öppna och i värmen.

Jag tror att denna led är helt underbar tidig vår eller höst.

Trots myggens närvaro var det svårt att inte njuta av den fina skogen.

Större delen av leden gick längs grusvägen eller i skogen, men också genom några ängar, som här i Renstadfällan där vi hade god sikt ut mot Tåkern.

Precis som första dagen stannade vi till vid ett vindskydd för att äta vår lunch. Här insåg vi också att vi började få slut på vatten. Vår förhoppning var att kunna filtrera lite vatten från någon bäck eller vattendrag på vägen, men de var helt torra. Vi hade fyllt på med runt 1 liter vatten per person. För andra skulle jag rekommendera 2 liter per person för denna sträckan.

På grund av att vi började få slut på vatten avrundade vi den sista biten med en kilometer och tog oss upp på Hjässan som fick bli vårt avslut på vandringen.

Utrustning

Vandringen var ett litet test av utrustningen för Jämtlandstriangeln om några veckor. Jag är ganska nöjd med det mesta, men kom fram till att jag inte gillar mina Fitsok-strumpor alls, de skaver rejält mot mina håriga ben (men funkar utmärkt runt fötterna när jag kör trailskor). De andra strumporna som jag testade, Injinji Ultra Run Crew, funkade utmärkt, jag körde dem båda dagarna på samma par. Jag köpte dem för att minska skavet mellan tårna, men att de även skulle fungera bättre mot benet var en välkomnande bonus.

Så jag ska beställa 2 par till Injinji, fast en av de lite tunnare, Ultra Run Crew som jag har är deras tjockaste modell.