Användaragenter

En av höjdpunkterna under pandemiåren var att följa den katt och råtta-lek som föräldrarna bakom Öppna skolplattformen och Stockholms kommun ägnade sig åt. Där och då var det bara halva (om ens det) historien som var offentlig och den utspelade sig i dagspressen och på Twitter.

Under helgen läste jag Olle Lidboms nya bok Skolplattformen som går in bakom kulisserna, en fantastisk och intressant skildring som jag sträckläste. Stor rekommendation!

Det som fascinerade mig mest var krocken mellan två olika ideologier; på ena sidan kommunförvaltning och konsulter från flertalet bolag (med många förlegade tankar om hur system ska byggas kombinerat med en gnutta girighet och korruption) och på andra sidan ett gäng föräldrar beväpnade med stor teknisk kompetens och öppenhet (både i form av sitt sätt att bygga sin konkurrerande app men också sitt sätt att kommunicera öppet, då främst på Twitter).

“Jag har en app i min telefon, och den tar beslut om hur utseendet ska se ut. Har jag en Samsung gör den vissa val, en Appletelefon gör andra…Någonstans måste man dra en gräns. Det rimliga stället att dra gränsen är vid API:et”

— Christian Landgren i ett möte med Stockholms kommunförvaltning, från Olle Lidboms bok Skolplattformen

Det som Öppna skolplattformen skapat var just en ny användaragent i form av en app som bara gjorde exakt samma sak som en webbläsare gjorde, men presenterade det på ett annat (bättre) vis.

Kommunen i sin tur ville ha kontroll hela vägen (som de också tog upp under samma möte). Bäddat för en konflikt.

Boken fick mig att ännu mer uppskatta vilken fantastisk plattform webben är.

Webben, när den fungerar som bäst, fungerar på just detta vis där det aldrig från webbplatsägarens håll går att fullt ut kontrollera hur informationen presenteras. Informationen skickas till en webbläsare eller användaragent som de också kallas som sedan presenterar informationen utifrån en mix av hur webbplatsen/applikationen är uppsatt, hur användaragenten är konstruerad och hur användaren har ställt in sina preferenser i användarangenten.

Under åren har jag gått till att uppskatta just detta mer och mer. Det är verkligen en feature och inte en bugg med webbplattformen. Det är också varför jag uppskattar flera av våra nya lagar som kom från Tillgänglighetsdirektivet som kodifierar vissa av dessa tankar i juridik utöver det som redan fanns i kod.

Det är ytterligare ett exempel på varför många organisationer gillar appar så mycket och som Stockholms kommun tog upp i mötet jag nämnde tidigare: det ger större kontroll än de skulle haft på webben.

Avslutar med ett till lästips om användaragenter från Cory Doctorow: The disenshittified internet starts with loyal “user agents”