Tiomila 2024 i Nynäshamn

En liten löprapport från Tiomila 2024 i Nynäshamn.

Äntligen var det dags för Tiomila igen! Det var två år sen vi sprang sist, då i Örebro. TC var på Kvarnängens idrottsplats med väldigt fina faciliteter med riktiga inomhusduschar (jämfört med vad vi orienterare normalt är vana vid som till exempel en dusch bestående av en lastpall och en vattenslang).

Till skillnad från tidigare år så gick starten (för herrarna) på dagen och höll på i tre sträckor, därefter var det uppehåll till 23:30 då sträcka 4 jaktstartade (alla lag som var mindre än en timme efter första laget). De lag som var mer än en timme efter första laget startade från 00:30 i en vågstart.

Anledningen till detta var att lägga ett större fokus på damkavlen som blivit förringad i många år, att det sen blev bättre även för herrarna är ju bara bra. Damkavlen hade sin start efter att herrarna haft sina första tre sträckor, därefter hade de ett uppehåll till morgonen därpå och hade sina avslutande sträckor efter att herrarna gått i mål. Detta gjorde att damerna kunde få full fokus på både lajvsändning och TC. Och vem vill inte se Tove Alexandersson och Stora Tuna OK dominera? (vilket de gjorde)

Loppet

Detta året sprang jag sträcka 2 som var på 7,2km (fågelvägen) och det var helt på dagtid. Vi hade ett kombinationslag tillsammans med Anderstorps OK som vi även sprang med i Örebro.

Efter en stark första sträcka skickade Niclas ut mig i skogen. Jag gick ut stabilt och tog första kontrollen utan några problem (fick dock klättra lite i en ravin som jag körde mitt vägval igenom); det gick även bra till kontroll 2.

Sen började “problemen”. Banan var lagd enligt något som verkar kallas “Stockholmsorientering” där svårigheten oftast inte består av vägvalen utan vid själva kontrollpunkten, när man väl kommit in i den lila ringen så kan det vara svårt att hitta kontrollpunkten som kan sitta dold och otydligt.

Detta var jag inte alls van vid.

På i stort sett alla följande kontroller gjorde jag någon form av miss inne vid kontrollpunkten, inget som kostade många minuter men några sekunder vid varje blev det, som ackumuleras.

Vägvalen var inte särskilt svåra, jag valde omvägen i ett högre tempo vid de tillfällen det erbjöds. Till exempel mellan kontroll 7 och 8 där jag körde på rakt ut till vägen och följde den upp, just det tror jag var klokt eftersom jag sprang ikapp några som tog det mer genare vägvalet.

Måste även nämna kartan. Jag tror aldrig jag sprungit på en karta som varit så välritad (av Roger Åsberg). Så stort plus på det!

Precis på slutet (mellan kontroll 12 och 13) gjorde jag en rejäl vurpa där jag fastnade med snörningen i en rot och jag föll med huvudet rakt ner i en lerpöl och snörningen flög av på mina skor. Det var dock bara att klicka tillbaka snörningen på skon och dra åt så kunde jag fortsätta och avsluta loppet. Tyvärr överlevde den inte (snörningen var av typen BOA), men det verkar som att det finns livstidsgaranti (vad nu det betyder) och de skickade ett reparationskit som jag får om några dagar.

Som vanligt med Tiomila och andra stora lopp så är det nervöst före, intensivt under och skönt när man är i mål. Nu när tröttheten äntligen släppt börjar jag svagt ladda upp mentalt inför nästa års upplaga i Finspång.