Under hösten drog jag på mig en lång förkylning som avbröt min streak för det året. Jag hade sprungit ordentligt och regelbundet under hela sommaren (minus en vecka under seglingssemestern) och det hade gjort ordentligt resultat. Toppen där var när jag sprang till jobb på 4:44/km, ett tempo jag inte varit uppe i sen jag tränade orientering i 15—16 års åldern.

Tyvärr kom jag ur det helt och tränade knappt alls under hela vintern.

Kilometer per vecka under 2015/2016

Men nu under våren bestämde jag mig för att komma igång igen; Och efter lite påtryckningar från mamma och syster anmälde jag mig till Spring Trail Österlen i april. Då var jag helt otränad bortsett från en testrunda jag sprang veckan innan bara för att kolla om jag klarade längden. Och efter förutsättningarna gick det riktigt bra, jag låg precis på gränsen till mjölksyra under nästan hela loppet. Hade inte kunnat prestera bättre än jag gjorde.

Diagram över pulszoner, zon 4 visar 81%

Sen var det igång och har sen dess tränat lite mer fokuserat än tidigare, framförallt har jag provat att springa längre sträckor, vilket jag inte gjorde alls förra året. Då var ett långt pass runt 10km och ett normalt pass runt 5-6km vilket gjorde att de längre sträckorna alltid blev tuffa för mig. Att jag tränat med långdistans detta året gav ordentligt resultat på Vilden X-Trail.

Förra året sprang jag Halvvilden på 7km men eftersom större delen av loppet är samma som Vilden (10km) valde jag att springa det i år.

Jag tänker inte påstå att det var ett lätt lopp, men jämfört med förra året gick det betydligt lättare, jag pressade mig inte alls lika hårt och lyckades ändå hålla ett högre tempo trots den längre sträckan och vadande i kärr och träsk.

Gustav springer uppför en backe med ett stort leende. Benen är helt bruna från lera.

Sen gick det snabbt, efter Österlen Spring Trail har jag inte haft en enda vecka där jag sprungit kortare än 20km och de längsta har varit runt 35km/vecka. Nu känns 10km som en relativt kort sträcka, även 15km är en längd som inte är speciellt tufft längre.

Som en liten belöning och lite för att det kom fram ett behov köpte jag en hel del utrustning, först ut var ett par nya skor för asfaltlöpning. De jag hade sen förra året hade blivit helt styva i sulan och de var nästan oanvändbara. Det var helt enkelt dags.

Efter tips från mamma blev det ett par Nike Air Zoom Pegasus 32.

Jag kan utan att tveka säga att de här skorna är de bästa skorna för hårdare underlag jag haft, de är så sköna att springa i att jag springer mer på asfalt numera än jag gör i skogen.

Nästa ut för köp blev en ny ryggsäck. Förra året köpte jag Kalenji’s billiga vätskeryggsäck mest för att testa om jag gillar att springa med ryggsäck, och efter ett års löpning med den kände jag att det var dags att uppgradera. Ersättaren blev Salomon’s S-Lab Adv Skin3 12.

Ryggsäcken är nästan mer som en väst och är egentligen gjord för mer packning än jag behöver men det är rätt skönt att veta att ha det extra utrymmen vid behov. I denna kan jag utan problem få ner regnjacka, upp till 2,5l vätska, keps m.m. Ett stort plus är att vikten är fördelad lika mycket på framsidan som baksidan vilket gör den balanserad även med full packning.

Slutligen blev det även lite nya kläder; Jag har alltid dragit mig lite för att ge mig ut vid sämre väder, så det fick bli en ny ultralätt regnjacka från Salomon. Det blev även nya strumpor från Craft och en vikbar löparkeps från Salomon för att klara sommarvärmen.

Nu har jag inga ursäkter längre :)

Detta inlägget blev kanske lite långt och osammanhängande men jag har inte skrivit på länge och ville mest få ut allt på en gång så jag kan fokusera mer på det som händer nu. Fortsättning följer…

Redigera · Källkod