För de flesta så är julen (och nyår) en tid för gemenskap, familj och vänner. Att titta på film, umgås och att bara vara tillsammans. En stänger dörren mot omvärlden för att umgås med de nära. Det är en oerhört stark norm som lägger en oerhörd press på de som inte kan upfylla den som genomsyras av utanförskap och ensamhet. Detta leder till fler självmord än någon annan tid på året.

I länken skrivar Läkartidningen att krävs engagemang från alla i samhället att göra något åt denna trend. Men hur löses detta problem när det framförallt är en tid då man vill umgås med nära och kära? Kan internet vara lösningen?

Normalt när jag surfar runt i trådar på reddit och andra forum slås jag av en nästan omänsklighet och en enorm brist på empati hos många; Det är ingen överraskning att det råder en grov samtalston på nätet. Förmodligen för att en aldrig kommer att få träffa personerna bakom och då går det att säga precis vad som helst utan konsekvenser. Forum, twitter och andra sociala medier är helt enkelt ingen bra plats för de som vill må bra större delen av tiden. Facebook (och Instagram) kan till och med vara ännu värre då det bombarderas med mysbilder som ger en enormt missvisande bild av hur alla andra har det.

Under julen har jag märkt något annat. Samtidigt som alla de som har sina nära och kära kopplar ner så kopplar de som inte har det upp sig. Trådar som Vad ska man göra själv på nyårsafton i Stockholm? och Swedditörer! Jag är själv på julafton. Vad kan jag hitta på? dyker upp och istället för att fyllas av kommentarer av hat och löje så fylls de av hopp, hjälpsamhet och omtanke. För de som inte har fått sin gemenskap gratis via familj och släkt finns det idag inte så många andra alternativ än att skapa sin egen gemenskap. Just detta är det många som sätter sin tilltro till internet för att göra. AntisocialConstruct på Sweddit sammanfattar det bäst med:

ensam + ensam → mindre ensam

Jag tycker det är en enormt häftig grej när personer kan hitta varandra via internet, framför allt för att bryta den hemska normen att det som inte händer AFK inte är på riktigt. Men jag tror att mycket ansvar ligger på alla oss andra med att minska den pressande normen om hur jul och nyår bör upplevas som bara leder till att sätta press, inte bara på de som är utanför utan för alla andra också.

Är nyår och julstressen verkligen en tradition som vi vill bevara?