Vi ska inte lyssna på deras politik, men på deras väljare

Rasismen är ett symtom, inte en orsak. Jag tror inte att vi har så mycket mer rasism nu än för några år sedan. Sverigedemokraternas framgångar är inte på grund av rasism eller invandring.

Förändring.

Det är en enorm förändring i samhället som sker och kommer att fortsätta att ske på grund av den globala värld vi lever i idag. När en person i Kina som är van vid en tiondel av den levnadsstandard vi är vana vid kan konkurrera med oss uppstår problem. Att det sedan kommer en robot som är van vid 0 i levnadsstandard som kan konkurrera med båda de här personerna gör inte situationen bättre. Detta på grund av att samhället vi har idag inte är anpassat för att hantera detta. Alla våra trygghetssystem är kopplade i någon form till arbete. Vi lever fortfarande i ett moralistiskt samhälle där den som inte arbetar inte heller ska äta.

Vad händer när det inte finns arbete längre? Det är bara att titta oss omkring, utanförskap, otrygghet, osäkerhet och en ökande psykisk ohälsa, framförallt bland unga.

Jobben flyttas mer och mer in mot städerna vilket gör att man måste flytta dit jobben finns. Det leder till en mer och mer utdöende landsbygd. Var finns stora delar av SDs väljare? Just det, landsbygden!

Oavsett hur mycket vi stimulerar ekonomin går det inte att stå emot marknadskrafterna som är överallt. Vi behöver en ny, modern politik för att tackla dessa problem.

Vänsterpartierna har inte lösningarna lika lite som att högerpartierna har det. Och detta vet folk om. De kommer ihåg hur det var före alliansen och hur det var under alliansen. Det är med denna vetskap Sverigedemokraterna skördar sina framgångar. För att parafrasera Krister Renaud på twitter: Genom att de andra partierna på alla sätt distanserar sig från ett populistparti som SD får de SD att framstå som enda alternativet. För de som vill ha förändring.

Att de sen står för en förändring mot en auktoritär protektionistisk nationalstat är inte det viktiga. Fler och fler ser SD uppenbarligen som ett alternativ till de andra partierna och det måste tas på allvar.

Mer kärlek är inte lösningen, eftersom rasismen inte är problemet. Ökad polarisering löser ingenting, det ger bara mer “vi och dem”-politik. Samtidigt ska vi inte sluta med att stå upp mot rasism; Det är oerhört viktigt att markera vad som är okej och inte, men vi ska komma ihåg att den främst är ett symtom på ett större problem. Vi har en ökande rasism på grund av otryggheten. Just för att det är enklare att utpeka en grupp, som dessutom råkar vara mer utsatt än ens egen än att lösa det egentliga problemet: Arbetslösheten, eller snarare utanförskapet som den leder till. Som Mona Sahlin sa under kvällen igår:

“Vi ska inte lyssna på deras politik, men på deras väljare”

Prekariatet är splittrat

Prekariatet kallas den klass som består av de som riskerar eller är i den otrygga situation som bristen på arbete leder till i en värld där alla måste arbeta för att överleva.

Det är i denna grupp som otryggheten frodas och som leder till bland annat rasism.

47% av alla jobb vi har idag kommer vara automatiserade inom 20 år. Det är vad studier visar på och oavsett hur mycket tillväxt vi har kommer automatiseringen att ta över fler arbeten än vad som skapas. Tillväxt som forskningen dessutom visar på riskerar att förstöra den planet som vi har.

Vi måste släppa på den populistiska och moralistiska politik som förs idag, sluta att polarisera samhället och börja lyssna på vad forskarna, vetenskapen och de utsatta har att säga. Se Sverigedemokraternas framgångar som en varningsklocka för att man måste börja ta dessa problem med utanförskap på allvar och inte att man ska ta efter deras politik.

Redigera · Källkod